Nils Ekelund (f)
Född: 12 oktober 1919
Döpt: 9 november
Vigsel: 24 juni 1944
Död: 30 december 2003 (84 år gammal)
Begravd: Munka-Ljungby
Yrke: Rektor
Barn: Marianne, Britta, Per och Anna
Döpt: 9 november
Vigsel: 24 juni 1944
Död: 30 december 2003 (84 år gammal)
Begravd: Munka-Ljungby
Yrke: Rektor
Barn: Marianne, Britta, Per och Anna
Nils föddes på Högestorp nummer 12 i Reslövs socken, Marieholm den 12 oktober 1919. Han var barn nummer två i en syskonskara av nio barn. Hans föräldrar hette Erik Ekelund och Gerda Ekelund, född Andersdotter.
Nils visade tidigt intresse för studier. Han kämpade hårt för att bli klar med sina läxor före mörkrets inbrott eftersom hans föräldrar inte tyckte man skulle slösa stearinljus på en sådan trivial sak som studier.
Nils hem hade det knapert ställt på grund av att hans pappa var svartlistad på de flesta arbetsplatser i trakten. Detta för att pappa Erik var en av förkämparna för arbetarklassens förbättrade arbetsvillkor.
Som ung blev Nils bortlämnad till mammans syster som bodde nästgårds. Syftet var säkert mångfacetterat. Ex. var systern, Emma, barnlös i äktenskapet med Sigfrid. Det ekonomiska trycket minskade på Nils familj samt att Nils fick mera och bättre tid för sina studier.
Nils visade tidigt intresse för studier. Han kämpade hårt för att bli klar med sina läxor före mörkrets inbrott eftersom hans föräldrar inte tyckte man skulle slösa stearinljus på en sådan trivial sak som studier.
Nils hem hade det knapert ställt på grund av att hans pappa var svartlistad på de flesta arbetsplatser i trakten. Detta för att pappa Erik var en av förkämparna för arbetarklassens förbättrade arbetsvillkor.
Som ung blev Nils bortlämnad till mammans syster som bodde nästgårds. Syftet var säkert mångfacetterat. Ex. var systern, Emma, barnlös i äktenskapet med Sigfrid. Det ekonomiska trycket minskade på Nils familj samt att Nils fick mera och bättre tid för sina studier.
Tack vare goda studieresultat fick Nils stipendium så att han kunde fortsätta sina studier.
Efter genomförd realskola tog Nils arbete på Marieholms Yllefabrik. Här jobbade han mellan juli -37 till april -38. Han fick goda vitsord som ”vävlagarlärling” av fabrikens direktör. Sannolikt tog Nils denna anställning för att kunna finansiera sina fortsatta studier.
På hösten samma år fortsatte han på Eslövs Högre Allmäna Läroverk och tog studentexamen i maj 1940.
Efter genomförd realskola tog Nils arbete på Marieholms Yllefabrik. Här jobbade han mellan juli -37 till april -38. Han fick goda vitsord som ”vävlagarlärling” av fabrikens direktör. Sannolikt tog Nils denna anställning för att kunna finansiera sina fortsatta studier.
På hösten samma år fortsatte han på Eslövs Högre Allmäna Läroverk och tog studentexamen i maj 1940.
Andra världskriget rasade som värst i Europa. Nils ansökte som pilotaspirant till Flygvapnet, men blev inte antagen pga bristfällig syn. Istället ryckte han in på I 16 i Halmstad 1940. Tanken var att han skulle utbilda sig till officer. Han hamnar på officersskolan i Karlberg i Stockholm 1940. Efter att ha kommit 'på kant' med ett befäl och tillika nazist på skolan beslutar han sig för att hoppa av utbildningen. Han kvarstannar dock inom Försvarsmakten som reservofficer. Han tar reservofficersexamen på Karlberg 1942.
Nils beslutar sig för att slå sig in på lärarbanan istället. Denna hade han för övrigt påbörjat redan som 12-åring då han hemma i Marieholm hade startat en kurs i matematik för bygdens lantarbetare.
1943 påbörjar han lärarutbildningen i Lund som avslutas 1945. Det är under denna period som han träffar sin blivande fru Herta. De träffades på tåget till Marieholm. Herta jobbar vid denna tid som tandsköterska i Ängelholm, och Nils var i Ängelholm som indrottsinstruktör för ett sommarläger.
Under studietiden engagerar han sig mycket inom idrottsrörelsen. Han var ex. semenariets idrottsinstruktör under läsåret 1943/44. Han var också ledare och instruktör vid Skånes gymnastikförbunds gymnastikläger i Skälderviken sommaren 1944. Som parantes kan nämnas att han fick diplom i längdhopp för att ha hoppat 5,90 m samt på 100 m för att ha sprungit på 12,3 s.
Den 24 juni 1944 gifter sig Nils och Herta i Ängelholm.
Varför äktenskapet slöts i Ängelholm har jag inte kunnat utröna. Kunde det bero på att Herta redan var gravid samt att båda befann sig i Ängelholm vid tidpunkten?
Första barnet Marianne föds i Lund på hösten.
Efter avslutad folkskollärarutbildning i Lund får Nils en lärartjänst i Halmstad by utanför Svalöv. Denna tjänst uppehåller han ett år varefter familjen flyttar till Halmstad i Hallands län.
Nils har en tjänst på Engelbrektsskolan (nuvarande Sturegymnasiet) och han fortsätter sitt engagemang för bildning även på fritiden.
Bland annat utvecklar han, som ordförande, ABF i Halmstad. Förbundets kurser ökar i antal från 300 till 500 mellan åren 1955 till 1960. Han är instruktör inom FBU (då frivillig befälsutbildning) på I 16. Han startar något som kallas ”nyckelbarnshem”. Detta blir embryot till Halmstads första dagis. Han undervisar interner på Halmstadfängelset. Han startar Engelska klubben, ett initiativ för att förbättra halmstadbornas engelskakunkaper. Listan kan göras lång.
Genom Engelska klubben startar familjens internationella prägel. Familjen får kontakter främst i England och USA. Han skickar bland annat sina barn till USA som utbytesstudenter.
I Halmstad föds barnen Britta, Per och Anna.
Följande bild är från 1965.
Varför äktenskapet slöts i Ängelholm har jag inte kunnat utröna. Kunde det bero på att Herta redan var gravid samt att båda befann sig i Ängelholm vid tidpunkten?
Första barnet Marianne föds i Lund på hösten.
Efter avslutad folkskollärarutbildning i Lund får Nils en lärartjänst i Halmstad by utanför Svalöv. Denna tjänst uppehåller han ett år varefter familjen flyttar till Halmstad i Hallands län.
Nils har en tjänst på Engelbrektsskolan (nuvarande Sturegymnasiet) och han fortsätter sitt engagemang för bildning även på fritiden.
Bland annat utvecklar han, som ordförande, ABF i Halmstad. Förbundets kurser ökar i antal från 300 till 500 mellan åren 1955 till 1960. Han är instruktör inom FBU (då frivillig befälsutbildning) på I 16. Han startar något som kallas ”nyckelbarnshem”. Detta blir embryot till Halmstads första dagis. Han undervisar interner på Halmstadfängelset. Han startar Engelska klubben, ett initiativ för att förbättra halmstadbornas engelskakunkaper. Listan kan göras lång.
Genom Engelska klubben startar familjens internationella prägel. Familjen får kontakter främst i England och USA. Han skickar bland annat sina barn till USA som utbytesstudenter.
I Halmstad föds barnen Britta, Per och Anna.
Följande bild är från 1965.
1960 vill Nils gå vidare i karriären. Han söker rektorstjänster på följande platser, nämnda i angelägenhetsordning;
Munka-Ljungby
Ljungby
Sjöbo
Jönköping (två tjänster)
Svenljunga
Lund
Lomma
Trelleborg
Han får tjänsten i Munka-Ljungby och flyttar dit med familjen 1961. I Munka-Ljungby fortsätter han sina bildningssträvanden på samma sätt som i Halmstad. Han börjar även engagera sig politiskt. Snart är han kommunalnämndens socialdemokratiske ordförande, för att nämna ett av många styrelseuppdrag.
Han startar en naturskola, han ser till att en ny skola byggs i byn. Han medverkar genom SIDA till att skolor byggs i Tanzania etc etc.
Redan i 30-årsåldern börjar Nils känna av reumatisk värk. Denna blir mer och mer handikappande för honom. Han blir bl a tvingad att avsäga sig sitt uppdraget som hemvärnschef och tilldelas 1967 I 16:s (Hallands Infanteriregemente) förtjänstplakett i silver.
Nils lever hela sitt liv i och för pedagogiken. Utbildar/fortbildar han inte andra så fortbildar han sig själv. Inget område var ointressant för honom. Han älskade politiska och akademiska diskussioner med alla som han mötte. Han levde verkligen efter devisen ”man lär genom att lära andra”.
Nils reumatism tog över allt mer och mot slutet tillstötte även Parkinsons sjukdom. Nils tillbringade sina sista år på ett äldreboende i Munka-Ljungby där han dog den 30 december 2003.
Han är begravd på Munka-Ljungby kyrkogård.
Munka-Ljungby
Ljungby
Sjöbo
Jönköping (två tjänster)
Svenljunga
Lund
Lomma
Trelleborg
Han får tjänsten i Munka-Ljungby och flyttar dit med familjen 1961. I Munka-Ljungby fortsätter han sina bildningssträvanden på samma sätt som i Halmstad. Han börjar även engagera sig politiskt. Snart är han kommunalnämndens socialdemokratiske ordförande, för att nämna ett av många styrelseuppdrag.
Han startar en naturskola, han ser till att en ny skola byggs i byn. Han medverkar genom SIDA till att skolor byggs i Tanzania etc etc.
Redan i 30-årsåldern börjar Nils känna av reumatisk värk. Denna blir mer och mer handikappande för honom. Han blir bl a tvingad att avsäga sig sitt uppdraget som hemvärnschef och tilldelas 1967 I 16:s (Hallands Infanteriregemente) förtjänstplakett i silver.
Nils lever hela sitt liv i och för pedagogiken. Utbildar/fortbildar han inte andra så fortbildar han sig själv. Inget område var ointressant för honom. Han älskade politiska och akademiska diskussioner med alla som han mötte. Han levde verkligen efter devisen ”man lär genom att lära andra”.
Nils reumatism tog över allt mer och mot slutet tillstötte även Parkinsons sjukdom. Nils tillbringade sina sista år på ett äldreboende i Munka-Ljungby där han dog den 30 december 2003.
Han är begravd på Munka-Ljungby kyrkogård.